Fyra tjejer, ett tält och lite Anns special.

2014-12-28 / 20:55:00
En helt vanlig dag1 kommentarer
De flesta bilderna är tjuvade av Ann.
 
Det har gått ungefär prick ett halvår sedan årets roligaste äventyr tog plats. När vi knökade ihop oss fyra tjejer och kilovis av packning tog en roadtrip till Norrköping mitt i natten. Men även om det gått sex hela månader känns det som om att det var igår vi gömde oss för regn och blixtnedslag i ett aningen för litet tält, hade picknick med kall pasta och köttbullar medan regnet smattrade mot tältduken, körde Macarena i ett förundrat publikhav, dansade till tonerna av The Kooks, letade efter Romrussin, drack Anns special och vinkade adjö till mina glasögon i ett publikhav framför Panda Da Panda, ramlade runt på campingen tills klockan blivit sju och bara levde livet.
 
Så himla fina dagar och hade jag kunnat hade jag spolat tillbaka tiden närsom. Och vet ni förresten vad det innebär att det nu gått ett helt halvår sedan det där vi kallar Bråvalla? Jo, att det bara är ett ynka litet halvår kvar tills det bär av igen! Åh, tagga!

Dansar till ljudet av brandalarm.

2014-05-22 / 13:47:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
I lördags bar det av till Lund igen. Känns lite som om att jag spenderar väldigt mycket tid där numera, men jag klagar inte. Denna gången var det dags för Lundakarnevalen och åh, vad jag är ledsen över att jag inte knäppte några bilder på miljön där. Det var lite som att stiga rakt in i en scen på tivolit i Lilla Jönssonligan På Styva Linan. Alldeles fantastiskt mysigt!
 
Efter att ha vandrat omkring på det fina området i någon timme började det äntligen närma sig det som var själva höjdpunkten med lördagen, nämligen att Movits skulle spela live. Det blev en lite konstig spelning, med mycket dans och allsång, där de äntligen spelade låten jag sett fram emot under tre spelningar, men som framåt slutet blev aningen kaosartad. Flög fram och tillbaka i publikhavet likt en vante, innan en snäll främling bestämde sig för att ta mig under sina vingar resten av konserten och såg till att jag fick fortsätta ha en kul kväll, trots allt knuffande. Så himla glad över att det faktiskt finns människor här i världen som väljer att sätta andras säkerhet framför sin egen. Tack, kära främling för att du räddade mig undan att bli äppelknyckarjazzmos!
 
Summan av kardemumman, en knasig, men ändå fin kväll! Men nu råder det Movits-stopp för mig och Christina en stund. Man vill ju inte ha för mycket av det goda heller!
 

De säger jag låter old school, baby.

2013-12-08 / 22:56:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
Efter fem timmars pendlande förra fredagen nådde jag äntligen skånsk mark igen och återförenades med världens finaste vovve, innan det var dags att packa väskan och bege sig på språng igen. Denna gången mot Ramlösa för en re-union med Christina, innan det bar av mot Malmö och Moriskan.
 
Det var nämligen dags för dagen d. Den där som jag och Christina räknat ned till i veckor. Äntligen skulle vi få lov att dansa tills fötterna gjorde ont igen till tonerna utav Movits. Och åh, vad det var bra. Det blev allsång till Halvvägs, dans till Äppelknyckarjazz och dessutom finbesök på scenen av ingen mindre än Timbuktu. Efter konserten stannade vi kvar på Moriskan tills stängning och stötte på Anders och Johan i vimlet. Kvällen kunde inte ha blivit bättre!
 
Om det var värt att pendla i fem timmar för detta? Om ni bara visste!
 

Kippar efter luften hjärtat slår ett extra slag.

2013-07-14 / 23:49:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
I torsdagskväll upplevde jag lätt denna sommarens bästa kväll. I två år har jag nämligen väntat på att få se ett av mina absoluta favoritband live och i torsdags var det äntligen dags. När klockan slog 00.00 stod jag och Christina tryckta mot kravallstaketet, längst fram, då Movits äntligen entrade scenen i Landskrona. Och jag är så glad att jag tog på mig dansskorna och plockade med mig mina jazzhands, för spelningen var så satans bra och det var svårt att stå still. Efter att ha fått sjunga och dansa med till i princip varenda en av mina favoritlåtar så avrundades en perfekt spelning med allsång och fullt dansös till Äppelknyckarjazz. Natten kunde inte bli så himla mycket bättre.
 
Som grädde på moset fick jag äntligen användning för mina puppyeyes då personerna före oss i kön till signeringen fick ropat till sig att deras bild skulle bli den sista bilden Movits hade tid att ta. "Har ni tid för en liten bild till? Snälla" frågade jag så snällt jag kunde och vips fick vi den sista bilden (som dessvärre photobombades av en full kille som påstod sig ha festat med Movits för flera år sedan, men vad tusan gör det). Och ungefär där var mitt sommarlov fullbordat. 
 
 

Babian, ge apan en banan.

2013-07-10 / 14:53:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
Igår var jag i Landskrona och såg Babian. De var bra, precis som de var när jag såg de senast för tre år sedan. Måste erkänna att det gått lite för lång tid sedan jag lyssnade ordentligt på Babian senast, så lite ringrostig var jag på textfronten - men favoriterna satt såklart fortfarande. Så nu har jag fått dansat lite och samtidigt fräschat upp minnet och fått uppleva ännu en suverän Babian-spelning. Bra kombo, tycker jag!
 
Sjukligt vad tiden går fort, förresten. Tre år sedan liksom. Känns mer som en månad sedan. På tre år har jag hunnit läsa klart gymnasiet och Tobias i Babian har gått och skaffat sig mustasch. Och påtal om att tiden går fort så väntar jag just nu på ett spännande samtal. Om några timmar kommer jag nämligen ha min alldeles egna lägenhet. För jag har kanske glömt skriva det här, men i höst tar jag ju mitt pick och pack och flyttar några år hemifrån. Värmland, here we come!

Och därför vill jag dansa.

2013-07-08 / 20:17:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
I fredags begav jag mig till Landskrona tillsammans med Christina. Där är det nämligen extra lång jubileumskarneval och den ska man väl passa på att kika lite på. Men det var väl egentligen inte därför vi åkte dit, faktiskt. Målet för dagen var det som skulle hända lite senare på kvällen, nämligen en tur till stora scenen för att se Norlie & KKV spela live. 
 
Spelningen var fantastisk och jag hade så oerhört kul. Speciellt när hela publiken körde allsång till Tröjan Du Hatar, när man hoppade runt och bytte plats i publikhavet till tonerna av Nej och Faller och när vi sedan blev tillfrågade om vi kunde Där Jag Hänger min hatt och en blandning mellan allsång och hopp tills man var så varm att man ville lägga sig ner och dö utbröt. 
 
Nervös som ett fån begav vi oss sedan efter spelningen mot merchtältet för signeringen. Blev dock inga autografer, men med ben som skakade så att jag trodde att jag skulle trilla ihop så vågade jag mig i vart fall fram till de två herrarna för att ta en bild. Vilket är hundra miljoner gånger roligare och som dessutom gjorde så att en superbra kväll slutade perfekt!

December sent her armies.

2012-12-15 / 02:50:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
Jag har ärligt talat haft världens bästa födelsedag! (Tack Jenny för en alldeles fantastisk födelsedagspresent ♥). Även trots att man trodde att jag skulle frysa ihjäl där en stund då man stod tryckt mot ett kravallstaket i minusgrader utanför en glasbur. Två Timo-spelningar på en dag är inte illa pinkat. Efter två års väntan så kändes det verkligen som att få ta emot världens bästa födelsedagspresent då man åter stod där framför en scen på vilken en viss Timo Räisänen brände av låt efter låt som man kunde varenda ord till och hade svårt att stå still till. Att få räkna med i Sixteen och att dansa som en galning till Fear No Darkness var tydligen någonting jag hade saknat väldigt mycket. Och inte var det helt fel att få sjunga med i Endeavor och Second Cut heller. Score för att fylla arton, som Timo nog själv skulle ha sagt!

Siesta 2011

2011-06-06 / 19:14:35
I ett publikhav2 kommentarer
Nu har tinnitusen ekat bort och fötterna slutat värka. Siesta är slut för detta året (längtar redan tills nästan år). Årets tre dagar innehöll bland annat allsång till Hey There Delilah, dans till The Kooks, dans tills svetten rann framför Rebecca & Fiona, en nära döden-upplevelse i The Ark-publiken (inte på något fint vis), en konstig dansuppvisning i publiken till Dada Life, allsång till Kom Igen Lena (helt underbart) och en massa god, kanske lite för fet mat. Att jag dessutom har haft världens bästa festivalsällskap gör inte det hela så mycket sämre. Tack för tre fina dagar, Isabell och Samantha. Ni är så extremt bra ska ni veta!

Carl Norén @ Mejeriet.

2011-03-12 / 16:23:32
I ett publikhav2 kommentarer
Igår vid fem begav jag mig hemifrån för att tillsammans med Samantha ta tåget till Lund för att se Carl Norén live på Mejeriet. Vi var i Lund vid halv sju och vid Mejeriet runt kvart i sju. Insläppet var inte förrän klockan åtta, så vi satt och väntade tillsammans med en liten skara annat folk utanför ingången. Det var iskallt och jag kunde knappt känna mina fötter när vi väl kommit in på Mejeriet, men det var absolut värt det.

Ända sedan jag hörde The Anger för första gången i höstas har jag tyckt att Carl Norén är en helt fantastisk musiker. Innan igårkväll så har jag enbart sett Carl spela live i Musikhjälpen och på Expressens hemsida och där har jag tyckt att han varit helt briljant, så det var med väldigt höga förväntningar som jag tog plats längst fram vid scenen tillsammans med Samantha. Förväntningar som sedan visat sig vara alldeles för låga, för Carl Norén var helt magisk live.

Det blev en timme fylld av dans och sång, men även utav lugnt trampande med fötterna under de lite lugnare låtarna. Det var precis som en konsert ska vara. Helt underbart!

Jag måste få inflika att det är väldigt ofta som man hittar artister som verkligen inte alls låter likadant live som på skiva (de låter alltså sämre live än på skiva). Tekniken kan göra mycket med någons sångröst, men det verkar inte som om att det behövts fixas med Carls röst på Owls. För Carl lät precis som han låter på skiva live. Vilket jag tycker är helt fantastiskt.

Efter konserten beslutade jag och Samantha oss för att nästa gång Carl är här i trakterna så är det vi som står längst fram vid scenen igen. Flera gånger om gärna!

Salem Al Fakir @ The Tivoli

2010-11-13 / 00:41:15
I ett publikhav0 kommentarer
Efter att ha väntat sedan i Augusti var det nu dags för mig att få se honom. Salem Al Fakir.
Upp på den rökfyllda scenen på The Tivoli steg en helt charmerande människa vid kvart över nio på kvällen, det var ju såklart Salem. Tillsammans med sitt band drog de igång en storslagen och helt ny version utav Part of it och jag kunde inte hjälpa att le där jag stod med min kamera precis framför honom. Igårkväll fick jag dansa och uppleva någonting jag längtat som en dåre efter. Det har varit värt all väntat visade det sig igår. Salem verkar vara en riktigt härlig och genuin människa och att han nästan är snäppet bättre live än på skiva gör ju det hela bara ännu bättre.

Jag vill spola tillbaka tiden några timmar, pausa och stanna där ett bra tag. Detta lättade lite på min vardag och jag fick äntligen släppa loss igen.

Nu är det konstaterat, Salem är fan bäst.

Här är för er nyfikna en länk till en Spotifyplaylist med alla låtarna Salem körde igårkväll (dock körde han remixer på allihopa, så ingen utav de var så som de är på listan, förutom 4 o'clock).

Timo Räisänen i Helsingborg.

2010-08-01 / 14:00:31
I ett publikhav0 kommentarer



Igår var det äntligen dags igen. Äntligen skulle jag få återvända dit jag trivs bäst. Intryckt mot ett kravallstaket, lyssnandes på världens bästa live-artist, dansandes och sjungandes. Som jag längtat. På Helsingborgsfestivalen igår uppträdde Timo Räisänen. Med plats allra längst fram, precis framför mikrofonen var jag som ett barn på julafton. Jag dansade och sjöng tills jag nästan storkna, och jag hade så himla kul. Det är på konserter som jag mår allra bäst, speciellt på Timos för han, musiken och allt är så grymt. Så fint, så grymt fint. Han framförde 15 fenomenala låtar, varav de som ligger mig närmast om hjärtat alla var med. Det är en sådan övermäktig känsla att stå där och räkna med i Sixteen, att sjunga "You're fucking code" i Sweet Marie och att dansa loss till Hollow Heart, Fear No Darkness Promised Child och If only a lifetime för att bara välja ett par av låtarna. När Timo sedan plockar ut hela bandet och står ensam kvar med sin gitarr och framför Creep är det svårt att hålla tårarna tillbaka, och Timo han grät. Det var så vackert, och Creep måste ha varit det allra vackraste igår. Spelningen avslutades med My Valentine, en kärleksförklaring till oss i publiken. Efter spelningen lovade Timo att stanna kvar och signera och prata med folk ända tills alla var nöjda. Jag köade ett bra tag, innan jag äntligen kom fram och fick träffa Timo igen. Jag fick två kramar, köpte tre singlar (About you now, Sweet Marie och Sixteen) och fick de signerade, fick också mina tre album som inte var signerade än signerade också signerade han hela ryggen på min "I <3 TIMO"-tröja. Nu står det "FEAR NO DARKNESS!" och en autograf på den, och fy vad jag var lycklig. Synd bara att ingen kunde fota oss tillsammans idag, men vad gör det egentligen? Minnena lever kvar ändå, och jag är fortfarande lika lycklig!


Babian i Kristianstad.

2010-07-11 / 01:09:54
I ett publikhav0 kommentarer

Babian entrar scenen, och gör sig redo för att rocka apröv.



Två bilder av Tobias. Andra bilden föreställer för er som inte ser det Tobias rumpa som han fint nog visade under Skaka Röv!

Oh jävlar. Hoppas att ni har haft en lika underbar kväll som jag har haft. Öronen ringer än, och jag känner mig fortfarande lite lökig sedan allt dansande. Babian var så jävla bra, så jävla fantastiska och att det var tvunget att ta slut var så otroligt synd. Fick se Tobias crowdsurfa rakt ner i en stackars buske, fångade konfetti och viktigast av allt så släppte jag loss. Sjöng med i allt, dansade så att jag redan efter en låt kände mig helt slut och svettades som en gris (hej otränad). Men det var så fantastiskt fint. Efteråt fick jag texthäftet till min Hälften dör av fetma-CD signerat och Tobias tyckte det var kul att jag och Josefine varit på plats så tidigt. För att sammanfatta hela spelningen, så finns det bara ett enda ord som gör det rättvist: UNDERBART.

Medan jag ändå babblar på, så ursäktar jag den extremt dåliga bildkvalitén. Det var kompaktkameran som hängde med idag, inte min kära system.

Lördag på Siesta.

2010-06-25 / 12:38:24
I ett publikhav0 kommentarer
Oj, oj. Det blev en väldigt lång väntan innan berättelsen om dag 3 dök upp här i bloggen. Skyller på att jag varit så himla lat, och dessutom tappade bort usb-sladden till kameran mitt i allt. Här kommer iallafall min resumé utav dag 3, som förövrigt var sista Siesta-dagen för detta året:


Vi kom till Siesta vid två-tiden denna dagen, eftersom att där inte var någonting vi skulle se förrän vid tre. Vid tre såg vi Mofeta och Jerre eftersom att Josefine så väldigt gärna ville det, och hon hade hängt med mig på Fibes första dagen. Dock tog jag inga bilder eftersom att jag var för upptagen med att hålla för öronen eftersom att jag glömde öronpropparna hemma, och mina öron var inte alls på topp denna sista dagen. Efter Mofeta och Jerre så gick vi runder lite på området, och sedan gick vi och ställde oss för att invänta Mustasch, även det på Josefines begäran. Nu såg området vid Fiesta-scenen hemskt ut, och det stank skit. Dessutom var Mustasch's sångare så jävla irriterande att vi gick därifrån efter bara en låt. Orkade inte med honom mera efter att han stått och vrålat "NÅGON MER SOM ÄR FULL?", "JAG ÄÄÄR SÅ JÄÄÄÄVLA FULL" och "DANNE VÅR TRUMMIS ÄR NYYYYYGIFT". Så vi gick istället iväg och köpte mexikansk mat, eller Josefine köpte mexikansk mat, själv åt jag kexchoklad. När vi satt där vid ett av plexihusen som inte var allt för långt ifrån Fiesta-scenen så kunde vi fortfarande höra hur sångaren i Mustasch efter varenda låt utbrast samma tre saker, om och om igen. Förstår ni då vår irritation?




Josefine x2. Nummer ett: Josefine är påväg för att köpa tacos. Nummer två: Josefine har köpt tacos. Censueringen är bara för att jag inte vet om Josefine ville ha bilderna uppe på bloggen med eller utan censur, så det är väl bäst att köra på med censur..




När vi inväntade att Maskinen skulle börja (såg de på Josefines begäran, lördagen var Josefines dag) så kilade vi förbi Fiesta-scenen igen där Danko Jones spelade. Vi var snälla nog att stanna under en hel låt eftersom att det faktiskt var Danko Jones låt Mango Kid som gjorde så att vi överhuvudtaget fick komma till underbara Siesta. Fast jag måste få säga, att detta var rätt långt ifrån min musiksmak. Haha.





Överlag så satt jag och Josefine mest på olika ställen och pratade denna dagen. Först satt vi på en trappa vid merchandisetältet där Timo signerat dagen före. Trappan hade vi även suttit på den dagen Timo signerade. Förutom trappan så satt vi även på kullen vid Playa-scenen och hörde på avstånd Monty köra fina covers av engelska låtar på svenska, samt hörde vi lite av Anna Won Hausswolf på avstånd. Det var fint, och vi pratade om lite allt möjligt. Efter ett tag kände vi dock att vi behövde gå och kolla läget vid Chili-scenen eftersom att Josefine ville se Maskinen som skulle spela där vid nio. Där spelade någonting som hette Babylove and van Dangos och där var ärligt talat riktigt drag. Alla i publiken dansade, och jag och Josefine förstod ingenting. Så vi gick därifrån igen, och satte oss på vår plats vid kullen igen..



Vid nio såg vi då Maskinen men jag fick inga bilder eftersom att jag var i panik i princip hela spelningen eftersom att det kändes som om att jag skulle dö när jag flög runt som ett asplöv i folkmassan. Rätt häftigt nu i efterhand att det kan vara ett sådant röj, men det var det inte just då i det ögonblicket, för då var jag bara rädd. Hursomhelst så begav vi oss hem efter Maskinen. Öronen hade fått nog med stryk, och trött var man också. Så det kanske förklarar varför våra ansikten är censuearade på tågbilderna?

Siesta var iallafall väldigt fint. Finast var Timos spelning + signering, men det mesta av allt det andra var också väldigt fint. Detta var inte sista gången vi satte våra fötter på Siesta, utan jag tror att vi nog redan nu kan säga att vi ses på Siesta 2011!

En hälsning från Siesta.

2010-06-01 / 19:35:35
I ett publikhav1 kommentarer


En trevlig liten video ifrån Siesta. Filmat på Torsdagen, på kullen vid Playa-scenen då vi inväntade Fibes, oh fibes! Njut av vår underbara skånska, för visst låter den bäst?

Fredag på Siesta.

2010-05-31 / 19:08:25
I ett publikhav0 kommentarer
Då har vi nu nått fram till dag två av min S!ESTA-resa. Dagen D, fredagen, TIMO-DAGEN! Den absolut bästa dagen det vill säga. Trots att vädret inte var någon höjdare, och man fick stoppa fötterna i gummistövlarna och dra på sig regnjackan så var det värt det. För det var så underbart. Här kommer bilderna och en underbart kortfattad resumé utav dagen:



Jag och Josefine var tidigt på plats vid Siesta's entré denna dagen. Eftersom att vi ville komma åt de bästa platserna till Timo's spelning, som en slags revansch för att vi fick mindre bra platser i April. Har inga bilder från väntan, för jag ville inte riskera att kameran skulle få en kalldusch av allt regnet. Vi väntade i cirkus två timmar utanför entrén, sedan sprang vi mot Fiesta i en rasande fart. Med andan i halsen upptäckte jag dock att Fiesta-scenen var avspärrad pga. soundcheck. Så vi fick stå och vänta i över en timme framför avspärrningarna vid scenen innan vi blev insläppta. Surt..




All kylig väntan var över vid halv fyra, då Timo äntligen klev upp på scenen. Det var grymt, hur skulle det kunna vara någonting annat? Aldrig förut har jag varit så trött i ben och hals som efter denna spelningen. Aldrig någonsin har jag dansat så mycket eller sjungt så att halsen värkt någonting så hemskt som nu. Det var underbart, magiskt och helt perfekt.




Underbart x1000. Jag blir glad i hela kroppen bara jag tänker på hur extremt underbart det var när Timo och bandet drog igång spelningen med Numbers. Ännu gladare blir jag när jag tänker på hur han presenterade Hollow Heart, som "en dansdänga ifrån senaste albumet". Jag har i en månads tid längtat efter Hollow Heart live, för det skulle bli så grymt. Men att det skulle bli så grymt som det var, det hade jag aldrig kunnat räkna med. För att förtydliga bilderna. Bild ett: Timo beskriver sin kärlek till publiken genom att skicka ut slängkyssar. Bild två: Niels vs. Timo..




(Ursäkta att jag blurrat bilden extremt dåligt, men jag vet inte om de där bak vill vara med i någon blogg). Under tiden som Timo ägde scenen borta vid Fiesta så spelade Babian på Chilli. Tyvärr krockade ju spelningarna, och eftersom att Timo var själva anledningen till att jag ville på Siesta så var ju hans spelning det självklara valet. Men jag deppade inte läpp. När jag och Josefine stod vid merch-tältet och väntade på att Timo's signering skulle dra igång får vi nämligen syn på tre utav de fyra medlemmarna i Babian. Blev en bild med de som ni ser ovanför. Syns det att det låg en mening bakom bilden? Vi skulle likna en stor familj, och jag tycker att vi nog lyckades rätt bra, faktiskt! (Hade gärna publicerat Josefine's bild tillsammans med Babian-killarna också, men den har ju hon själv, på sin kamera. Dang it).




Efter en lång väntan i kön så kom jag och Josefine äntligen längst fram. Köpte en Timo-tröja (inte den jag har på mig, utan jag håller i den här). Fick den signerad, och sedan tog jag och Timo en bild tillsammans. Den kille tycker tydligen om att trycka in sitt huvud i folks hårsvall, haha! (Oh gush. Glömde säga det innan, så nu såhär vid ett på natten uppdaterar jag lite i inlägget. Kolla tusch-pricken Timo har ovanför läppen. Såg det redan på plats, och jag undrar om han inte märkte att jag stod och glodde på den. Pinsamt läge för mig). Efter det så..



..kramade jag honom! Woho, äntligen vågade jag ta mod till mig att fråga om man fick krama honom. Det blev en till sväng i kön en stund senare då jag blev onöjd med denna bilden. Så Josefine fick ta ett par nya där vi inte kramades, och det blev samtidigt en "goda gamla vänner"-konversation om Miljöpartiet där jag nog blev lite väl nervös när jag plötsligt sa att jag inte visste något om Miljöpartiet.


Orkar inte lägga upp resten av bilderna, för det är jobbigt att ändra format och storlek och sådant på allt. Men detta räcker gott och väl! Kortfattat kan jag säga att detta var den bästa dagen av hela S!ESTA. Imorgon, kommer förmodligen den sista delen av resuméen upp här på bloggen. Om jag orkar det vill säga. Det är ju rätt jobbigt att fixa med bilderna. Innan jag avrundar måste jag passa på att säga att jag vet att jag framstår som ett jävla freak när jag publicerar detta, men jag är inte så farlig.
Jag beundrar bara denna människan väldigt mycket. För att han är en sådan begåvad musiker, väldigt genuin och dessutom trevlig. That's it, inget mer med det..