Listan om min bästa person.

2017-01-25 / 22:38:39
En helt vanlig dag1 kommentarer

Hur länge har ni varit ihop?
I fem månader om lite mindre än två veckor.


Hur träffades ni?
Vi går i samma klass. Första gången vi träffades var egentligen under vår egen nollning hösten 2015. Då pratade vi dock knappt med varandra - utan det var först efter klassens första tentaslask som vi faktiskt hade vår första riktiga konversation. När vi var lite för fulla och stod ute på en klassis balkong. Vi snackade om musik såklart. The Royal Concept till och med. 

Vem var mest på?
Jag skulle nog ändå säga att det var Ludde, faktiskt. Även om jag kanske också var lite på stundom, så känns det som om att han kanske var mer drivande!

Skedde några komplikationer?
Största komplikationen var att vi alltid hängt i olika kretsar i klassen. Det var nog lite av en slump egentligen att vi faktiskt började prata till sist. Sen får sommarlov och nollning får lov att klassas lite som komplikationer. Efter första fikan vi tog tillsammans strax innan sommaren var terminen nästan slut. Också åkte vi åt varsitt håll, jag ner till Skåne och han upp till Stockholm. Sen snackade vi inte så värst mycket under sommaren. Nollningen var också lite en komplikation - eftersom att man ju inte fick visa hur man kände för varandra inför nollorna. 


Kan en få se något tidigt sms eller så?

 
 
Första gången jag faktiskt skrev-skrev till Ludde och det inte handlade om något radio- eller skolrelaterat. Kvällen jag fick veta att Ludde var lite intresserad av mig pratade vi Mumford & Sons i baren på ett uteställe. Vi båda hade varit på konserten i Köpenhamn några veckor tidigare. Sen tog jag en danspaus mitt i snacket - också var Ludde plötsligt puts borta. När stället stängde och jag skulle knata hemåt var det första jag gjorde att skriva detta. 
 
 
Också gick det två dagar - sen tog vi den där fikan vi pratat om! Och det klickade så himla bra. Vi satt kvar på uteserveringen i timmar efter det att bådas kaffe tagit slut. 
 
Dagen efter fick jag detta meddelandet. Gulligull. 
 
 
 
Och här är från början-ish när vi började träffas på riktigt i slutet av sommaren/under hösten. Detta här fick mig typ att smälta rätt rejält.

 

Hur skedde dejtandet?
Vi började ju dejta när vi båda två var faddrar under nollningen i höstas. Eftersom att vi har nollefrid var det också rätt så viktigt att det var hysch-hysch om man som fadder träffade en annan fadder. Så under de första två veckorna var det väldigt mycket vara väldigt diskret bland nollorna om dagarna - smyga hem tillsammans om nätterna. Kommer ihåg att jag sa till Ludde en kväll att "Jag tycker det är så jobbigt hur jag ska förhålla mig till dig när vi är bland alla andra!" Men det gick ju bra i slutändan ändå. Och det var ju något mysigt ändå att få gå och vänta på natten och på att få gå hem hand i hand!


Hur blev ni ihop?

Vi bara blev det. Egentligen har vi nog aldrig blivit tillsammans på riktigt. Ingen ärligt talat frågat den andra rakt ut. Det föll sig bara så naturligt att vi plötsligt var pojk- och flickvän. Det är nog finaste sättet jag kan tänka mig att det skulle hända på. Att det bara blir en självklarhet måste ju betyda att man passar ihop? 
 

 
Min storasysters pojkväns reaktion när jag berättade för de om Ludde. Dog lite av skratt.

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Luddis. Vi låg hemma hos honom i hans soffa. Jag såg på honom att han tänkte på någonting och frågade vad det var. Efter en stunds lirkande, där han först försökt få det att verka som om att det inte var någonting, erkände han att det faktiskt var något. När han försökte vifta bort det igen försökte jag övertyga honom att berätta. Och till sist sa han att han älskar mig. Tror mitt hjärta stannade en stund där. Sen tog ett helt zoo över min mage. 


Bor ni ihop?
Nix, vi har varsin lägenhet. Men vi sover hos varandra i princip varenda natt. Så vi är som en särbo men ändå sambo-kombo. Fast just nu är vi enbart särbos. Men sen kan ju det bero på att jag bor i Halmstad nu också. 


Vad är hens bästa sidor?

Hur himla lugn han är. Ludde är ärligt talat den lugnaste människan jag någonsin träffat. Tror jag har sett honom brusa upp över något en gång - och då var det en dator som krånglade. Det säger en hel del. Annars är det finaste jag vet hur omtänksam han är. Att han alltid vill finnas där - även om jag ligger hemma i influensa.


Och sämsta?

Den där tendensen att glömma att ställa mina Muminmuggar i blöt när han druckit ur sitt kaffe. Är ju så extremt nojig över fläckar på porslinet.


Vad bråkar ni om?

Än så länge har vi inte bråkat om någonting, faktiskt. Vi har pratat om det här med bråk och båda två var rätt överrens om att det känns som om att vi inte lär bråka så värst mycket. Peppar, peppar. Men jag tror att Luddes lugna sätt på något sätt kan förhindra hetsk stämning. 


Vad gör ni när ingen annan ser?

Äter jordnötssmör med sked direkt ur burken.


Vad ger ni för komplimanger?

Oj, det mesta egentligen. Fast Ludde är bättre på att ge komplimanger än vad jag är. Jag glömmer väldigt ofta bort. Jag tänker saker, men tänker inte alltid på att jag kanske borde säga de högt med. 


Vilken är din favoritbild på honom?

 
Tagen när vi var i Stockholm tillsammans i oktober. Ludde är en riktig soldyrkare och att se hur fridfull han verkade vara där på Jennys balkong. Man kan bli blödig för mindre. 


Och på er båda?
 

 
Detta är typ enda bilden vi har tillsammans. Från min födelsedag i december. 


Något du vill avsluta med?

Ludvig, du är den tossigaste personen i mitt liv. Och du är det bästa jag vet.