Hej, jag heter Josefi och jag är disträ!

2015-11-24 / 18:17:00
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
Jag har kommit till en smärtsam insikt. Jag tror att jag är för tankspridd för mig eget bästa. Så till den grad att jag på min förra arbetsplats beskrevs som disträ av chefen. Någonting som just där och då gjorde mig så himla irriterad. "Vadå disträ? Det är väl inte så jävla lätt att hänga med i huvudräkningen när någon annan står och räknar högt bredvid" muttrade jag irriterat till mina kompisar kvällen efter det arbetspasset. Men nu börjar jag sakta inse att det som beskrevs där nog är ett av mina personlighetsdrag. Det har nu kommit till det stadie att jag börjar fundera över om detta på något sätt gör mig till en fara för mig själv.
 
För lite mindre än en månad blev jag av med min väska. Jag hade hängt av den på stolsryggen under en utekväll och ett par timmar senare märker jag att den är försvunnen. Panik, spärrande av kort, iskallt letande i en främmande stad i hopp om att någon dumpat väskan någonstans och en polisnamälan om en stulen väska senare får jag veta att de hittat min väska. På stället där jag varit under kvällen. Jag andades lättat ut. Tur i oturen, för det handlade ju bara om två spärrade bankkort. Och visserligen ett spärrat ID-kort, men jag skulle ju åtminstone få tillbaka mina hemnycklar och allt annat väsentligt i väskan. 
 
Man brukar ju prata om tredje gången gillt. En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket, tre gånger är en vana. I söndags satt jag på centralen i Stockholm och väntade på mitt tåg hemåt. Med tio minuter kvar tills avgång promenerar jag bortåt perrongen. Hoppar på tåget och letar upp min plats. Ursäktar mig till killen som satt sig på min plats. Han rasslar ihop sina grejer, flyttar in till fönsterplatsen och jag börjar ställa av mina saker vid sätet. Jag ska precis till att ta av mig min ryggsäck då jag märker att den inte hänger på ryggen. Paniken börjar krypa inombords. Den ligger ju kvar på bänken där jag satt förut. Snabbt rafsar jag åt mig mina grejer igen, springer för allt vad jag har genom kupén, av tåget, nerför perrongen och genom centralen. Uppför trapporna, med andan i halsen, bort dit där jag förut suttit och väntat. Men ryggsäcken är borta. Klockan visar fyra minuter tills tåget ska gå. De tickar snart förbi. Plötsligt är jag även av med min resa hem. Det är en halvtimme av panik som följer. I cirklar vandrar jag omkring bland myllret av folk på stationen. På torsdagen hade jag hämtat ut mitt nya ID-kort hos polisen. Skulle jag redan behöva skaffa ett nytt igen? 
 
Jag borde skratta mig lycklig egentligen. För plötsligt plingar det till i min telefon. Jag har ett nytt Facebook-meddelande för granskning. "Hej Josefi, jag tror att jag har hittat din väska?" Ett svar i exalterade versaler och ett telefonsamtal senare möter jag upp dagens hjälte. Vid spår fyra står mannen som tidigare suttit bredvid mig i vänthallen. Han som nu gjort allt han kunnat för att få kontakt med mig. Lättnaden jag känner där och då går knappt att beskriva. Denna gången skulle jag kanske slippa spärra några kort. Istället har jag missat min chans att ta mig hem. Återigen går jag omkring i cirklar. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tar en vild chansning och rör mig neråt perrongen nästa tåg hemåt ska avgå ifrån. Det gör mig fortfarande så innerligt glad att jag denna dagen fick bevis på att det fortfarande finns hjälpsamma människor i denna världen. Plötsligt satt jag nämligen på ett rullande tåg mot Alvesta. Detta tack vare den tågvärd som förstod min panik och lät mig åka med efter att jag visat upp min oanvända biljett. 
 
Men det var fortfarande svårt att skaka av sig den irritation jag kände mot mig själv. På mindre än en månad hade jag lyckats klanta till det rejält för mig själv två gånger. Två nästan identiska scenarion som alla grundade sig i min tankspriddhet. Men mest av allt skämdes jag över att jag lyckats upprepa samma sak igen. Det var pinsamt att gå och hämta upp den försvunna ryggsäcken. Lika pinsamt var det att förklara läget för tågvärden. Skulle detta börja bli en vana nu? Jag pratade med mina vänner om att jag kanske skulle behöva en tredje gång gillt. Att det kanske skulle vara först då jag lärde mig en viktig läxa.
 
Först igår slog det mig plötsligt. Detta var ju den tredje gången. Jag gjorde ju samma sak redan i somras. Då var det ingen gång. Förra månaden var det en gång för mycket. Denna gången blev det kanske till en vana. Kanske är det dags för mig att skaffa en magväska. Kanske får jag skaka lite vett i mig själv. Eller kanske får jag bara förbereda mig mentalt på att det kommer hända igen. Det är nog bara för mig att erkänna; Hej, jag heter Josefi och jag är disträ!
 

En lördag i Stockholm.

2015-11-23 / 15:03:04
En helt vanlig dag0 kommentarer
I lördags morse vaknade jag upp på ett vandrarhem i Stockholm. Åt frukostbuffé och knatade sedan med ett knippe andra personer i den bitande vinterkylan bort mot Gärdet. Där var det inspirerad stämning och post it-lapparna flödade. 
 
Vi hade nämligen samlats ett gäng uppe i Stockholm för att ha nätverksträff. Det var dags att arbeta lite på det där med intern kommunikation.
 
Sangeeta var ledare för hela kalaset. En mycket bra sådan för övrigt!
 
Här är resten av gänget som spånade idéer tills det inte fanns någonting mer att komma på ungefär. 
 
I huset där vi var kryllade det av olika spännande kontor och rum. I väntan på lunchen blev det runvandring, tjuvkik och gissande på vilken typ av människor som satt i de olika rummen.
 
Sedan kom lunchen och alla samlades i köket.
 
Jag åt en fetaostsallad med senapsdressing. 
 
Hej hej från lunchsällskapet!
 
En lunchpaus senare var det dags att berätta om sina idéer. 
 
Också presenterades det gruppvis vilka olika sätt vi tänkte att man kunde förbättra intern kommunikation på.
 
Innan vi hade slutsamling och det var dags att säga hejdå för den här helgen och tacka för en väldigt rolig träff. 
 
Också hoppade jag på en tunnelbana och en buss bort mot Täby. Där väntade dessa finisarna med i princip färdiglagad middag. Sådan lyx och sådant mys. 
 
 
Och resten av kvällen pratade vi söta pojkar och spelade Pictionary. Också kanske vi fick finbesök som tog med sig kärleksmums när det närmade sig natt. Gudars, hur fantastiska vänner har inte jag?
 
På söndagen vaknade jag upp bredvid Anna i Anns gästsäng. Vi åt bananpannkakor innan vi begav oss på jakt efter varsin klänning, utan någon särskild lycka. Sedan kramade jag de båda hejdå för den här gången. Tog bussen mot centralen, glömde min ryggsäck på en bänk, missade mitt tåg hem och hamnade plötsligt i första klass på ett annat tåg istället. Men, det är en helt annan historia. Den kan vi ta en annan gång!
 

Åh, gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.

2015-11-19 / 22:09:28
En helt vanlig dag2 kommentarer
Hade en så himla fin helg förra veckan. På fredagen landade min sämre hälft här i Kalmar och gud vad jag saknat den människan. Har man inte setts på tre månader har man rätt så mycket att ta igen kan jag lova. "Vill du ha en pepparkaka?" som sedan råkade bli en hel burk satte standarden för fredagen.
 
Kvällen forsatte med Fajitasmys. Och numera obligatorisk äppleöl.
 
Fast det där med öl var ju inte någon självklarhet. Tur att man har en ingenjörsstudent till bestie när man tydligen inte äger någon kapsylöppnare. 
 
Resten av kvällen blev det skämsmusik, chips i mängder, sällskapsspel och lite för mycket sangria fram tills att klockan slog mitt i natten.
 
Också blev det lördag. Att bli bortskämd med nybakade scones till frukost var en alldeles fantastisk start på dagen. Speciellt då det skulle skrivas tenta några timmar senare. 
 
En skriven tenta senare bestämde vi oss för att promenera bort till Ikea. Köpte till exempel en kapsylöppnare inför kvällen. Och åt mjukglass, såklart.
 
Också blev obligatorisk korv med bröd och lingondricka (gudars, vad jag hade cravat detta!) Sedan promenerade vi hemåt igen, growlandes och sjungades på Håkan. 
 
Lördagen gick nog i bortskämdhetens tecken. För på kvällen bjöd Jenny på världens godaste laxsoppa. Och den planerade utgången blev plötsligt till mjukisbyxor, vin, lösgodis och ännu mer sällskapsspel. 
 
Söndagen inleddes med brakfrukost. Scrambled eggs och sconesrester från dagen innnan. 
 
Plötsligt hade hela helgen bara runnit förbi. Vid ett var det dags att säga hejdå för den här gången. Skulle ljuga om jag påstod att det inte kändes tomt i lägenheten efter det. Men en fin helg blev det ändå. Och jag längtar redan tills i december då vi ses igen! 

Cause' we don't know what we're saying.

2015-11-13 / 09:34:03
En helt vanlig dag0 kommentarer
Foto: Astrid Z.
 
Äntligen fredag! På schemat idag står två timmars fotoseminarium. Så alldeles strax är det dags att rafsa ihop sina saker och cykla mot skolan. Det känns som om att dagarna bara rullar på numera. Spenderar de tillsammans med fina vänner, sitter i studentrum och småäter och kollar Jimmy Fallon-klipp tills det blir mörkt, är ute och fotograferar och spenderar hela torsdagseftermiddagar åt att fika. Och helgen kommer att bli minst lika bra. Just prick nu sitter nämligen bästa Jens på en buss neråt Småländska breddgrader. Känns så himla lyxigt med besök om helgerna. Speciellt när man får det två helger i rad. Och nästa helg åker ju jag till Stockholm. Heja livet!

Middagsmys, rådjur och en lördag.

2015-11-01 / 17:25:05
En helt vanlig dag0 kommentarer
 
Igår kväll hoppade jag på cykeln och trampade genom ett dimmigt Kalmar bort till Judit. Vi var nämligen några stycken som hade bestämt oss för att äta middag ihop. Efter lite för mycket mat och prat om allt och inget i en halv evighet blev det tid att trotsa matkoman. Det var trots allt halloween och det skulle ju såklart firas. Jag hade egentligen inga som helst planer på att fira halloween i år. Men efter lite ändrade planer stod jag och Astrid plötsligt sminkade som rådjur i Judits hall. 
 
Med grenar i håret bar det av mot Cajsa för förfest. Men när alla andra efter ett tag började bege sig vidare in mot stan tog jag cykeln hemåt. Min kväll avslutade jag istället nedgosad i soffan. Tillsammans med en kopp te och senaste avsnittet av Mr Robot. Det hade varit så kul om de i huset mittemot hade sett mig just där och då. Ett rådjur iklädd pyjamas, ihopkrupen i soffan en lördagskväll. Oavsett så hade jag inte kunnat tänka mig att avsluta kvällen på något annat sätt.

Tjugofyra frågor en söndag.

2015-11-01 / 16:36:21
En helt vanlig dag1 kommentarer
 
Din ålder.
20, i en ynka månad till.

Så gammal känner du dig.
För det mesta yngre än 20. Tycker att 20 känns så himla gammalt, trots att det inte ens är det. Och snart blir jag 21. Gah, åldersångest!
 
Bästa högtiden.
Julen eller midsommar. 
 
 
Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Kalmar är ju inte så pjåkigt, faktiskt. Men, skulle ju inte ha någonting emot att få spendera åtminstone några dagar i Stockholm prick just nu ändå!

Följande yrken finns med på ditt CV.
Trädgårdsarbetare, städare, mattant, konditoribiträde och snart styrelseledamot.
 
Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Jag tänker fuska och säga två stycken (precis som Ida som jag stulit listan av gjorde!) Så svenska och engelska!

Hur många gånger har du flyttat?
Två gånger. En gång till Sunne, också nu senast till Kalmar.
 
Har du någon gång badat naken utomhus?
Nix, åtminstone inte vad jag kan komma ihåg. 

Vad heter du i andra namn?
Cornelia och Alexandra.
 
 
Träning, vilken form är roligast?
En powerwalk med bra musik i öronen är rätt svårslaget. Annars tyckte jag ju alltid att bodypump-passen vi hade på idrotten i gymnasiet var galet roliga. 

Vill du gifta dig?
Det är inget måste. Men om jag träffar rätt person skulle jag absolut kunna göra det!

Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Jag har ju inte spenderat tid med någon alls idag. Men, om jag får fuska och säga någon från igår så blir det Astrid, Judit och Ida!

Vilken ögonfärg har du? 
Grå/blå/oklar egentligen.

Den bästa julsången.
Julsången eller jullåten? Tipp Tapp var min bästa julsång som liten. Skulle jag välja enbart en jullåt skulle det nog bli Lady Gagas version av White Christmas.  
 
Denna plats skulle du inte vilja vara utan.
Åh, svårt. Men, det får väl nog vara Bjuv ändå. Lilla hålan som trots allt är hemma och som det känns skönt att kunna smita tillbaka till om man behöver komma bort en stund. 
 
 
Var bor du om tio år? 
I Stockholm. Eller i New York. 

När skrattade du senast på riktigt, så där att magen nästan krampar? 
I går kväll när jag åt middag tillsammans med Astrid, Judit och Ida. 

Vilken desert sätter punkt på en trerättersmiddag? 
Kanske någon god tårta eller kaka. Den får gärna innehålla choklad på något vis. 
 
 
Tycker du om kaffe?
Efter förra helgen vill jag knappt ens tänka på kaffe. Men annars gillar jag det!
 
Kan du prata några andra språk än svenska?
Engelska och lite franska. 

Hav eller pool, vad väljer du? 
Hav är ju alltid mysigare än pool. En helt annan känsla!
 
 
Vad spenderar du helst pengar på? 
Roliga upplevelser. Typ konserter, tågbiljetter, resor i allmänhet och biobesök!

Vilket tv-program kan du inte missa? 
Mr Robot. Herregud. Den serien är så sinnessjukt jävla bra. Men om det inte gills som tv-program så missar jag ju helst inte På Spåret eller Sveriges Mästerkock när dessa går!

Nämn något som är bland det bästa du vet.
Att få spendera tid med de där fina människorna man tycker så himla mycket om. Som alltid får en att känna sig hel inombords. Spelar ingen roll vad man hittar på, bara man är med de.