VINTER-OS I VANCOUVER 2010

2010-02-28 / 21:53:42
En helt vanlig dag0 kommentarer

Känner ni igen den där känslan, ni vet när man följt något länge och plötsligt tar det slut och man känner sig smått förstörd? Ungefär så är det för mig just nu. Jag har följt OS i Vancouver 2010 slaviskt. Blivit så lycklig när Sverige plockat medalj efter medalj, och lidit med de svenska deltagarna i deras motgångar. Värst var nog när Anja Pärson trillade i skidbacken. Grät gjorde jag inte, men skakade gjorde jag och var nervös var jag. Har suttit och njutit när Marcus Hellner storslaget plockat en flagga från publiken och glidit över mållinjen i herrarnas sprinstafett. Blivit överlycklig tre på natten när lag Anette Norberg plockat hem OS-guldet för andra gången i rad i curlingen. Men sen ska vi inte glömma alla andra svenska medaljer. Dubbelskrällen i sprint då Hellner tog guldet och Olsson tog bronset, Anjas revansch och brons i störtloppet, Kallas guld i sprinten, Anna Haags silver, hennes och Kallas gemensamma silver i damernas sprintstafett, Myhrers brons i slalomen igårkväll, Björn Ferrys efterlängtade guld i skidskyttet och idag Johan Olssons brons på fem milaren. Det kommer bli sorgligt att inte kunna slå på TV och se på skidor och heja fram svenska åkare nu mera. Men vi måste ju blicka framåt, för OS kommer det ju fler utav, och alla åkare behöver nog en välförtjänt vila efter två veckors hårt tävlande. Stolta borde vi svenskar iallafall vara, för elva medaljer det är verkligen inte dåligt!

Big girls do sure cry, I promise you

2010-02-23 / 17:22:29
En helt vanlig dag0 kommentarer
Hej. Tänkte vara lite snäll och visa lite livstecken, eftersom att det kanske kan vara svårt att tänka sig att jag lever efter det sorgliga som hände häromdagen. Men jag lever, trots allt. Det gör fortfarande ont att veta att han är borta, men jag försöker att se allting från den sidan att detta var vad han ville. Han ville inte lida, och vi hade bara ett val. Men alla som någon gång haft ett djur som de mist vet ju nog vilka band man knyter med detta, det blir ens bästa vänner. Därför gör det ju såklart ont hur jag än tänker. Men jag håller humöret uppe, hur fel det än känns att skratta när han inte får vara med så vet jag ju om att han vill att jag ska gå vidare. Han vill inte att jag ska gråta, för han ville inte vara kvar mer, han hade ont. Jag älskar honom fortfarande, men livet går vidare. Även om det lär ta extremt mycket tid så som det ser ut nu innan livet går vidare som vanligt. Men det skiter jag i, det får ta den tid det vill. För jag kan inte bara sluta sörja. Han försvinner aldrig ur mitt liv, och jag vet om att han alltid kommer finnas här för hela familjen när vi behöver honom! <3

The only thing i know for sure, i love you

2010-02-20 / 17:00:57
En helt vanlig dag3 kommentarer

Varför är livet så jävla orättvist? Aldrig har jag gråtit såhär mycket i hela mitt liv, och jag tror inte att jag kommer kunna sluta heller. Helt plötsligt känner jag mig bara så tom. Som om att hela jag raserats och halva mitt hjärta har blivit avskuret. Du hade en så stor plats i mitt hjärta. Den största jag någonsing gett till någon, men nu är det bara ett tomrum. Du finns inte med oss längre, och jag saknar dig så det gör ont. Det är ju nu jag behöver dig. Vem ska jag prata med när ingen annan lyssnar, vem ska ligga brevid mig i gräset om somrarna, och vem ska stötta mig på ett lugnande vis när jag snart tar steget mot gymnasiet? Jag kommer aldrig mer höra dina snarkningar från nedervåningen, och inte heller se dig sådär härligt lycklig när jag kommer hem ifrån skolan. Allt är borta, jag har bara kvar minnen. Din doft, ditt sätt att skälla, hur du blev glad när jag kom hem och den där första gången jag någonsin träffade dig. Tror aldrig att jag har varit såhär lycklig i hela mitt liv, som när du förgyllde det. Rättare sagt har jag aldrig varit så lycklig någonsin. Du är den finaste jag någonsin träffat, och du finns alltid inom mig. Minnena tynar aldrig bort, och fan vad jag älskar dig. <3


040920 - 100920
R.I.P Simba 


Watch out for the vacuumcleaner

2010-02-12 / 16:46:38
En helt vanlig dag3 kommentarer

josefine säger:
mammas dammsugsrobot är en liten djävul. den försökte attackera mig 3 gånger under tiden jag gjorde macka

jossanh säger:
AHAHAHAHHAHA, jag kommer aldrig våga hälsa på er mer.

Lite senare..

jossanh säger:
tänk om den attackerar dig när du sover..

josefine säger:
haha sover med dörren stängd ;D

jossanh säger:
AHHAHAHAHA.
tänk om den borstar sig igenom dörren..

josefine säger:
hahahaha, skuttar upp och slår ner handtaget xd 


Ungefär sådär ser det väl ut när jag och Josefine för en konservation på msn. Förresten så tänker jag som sagt aldrig besöka Josefine mera, eller.. Jo, det kan jag väl göra. Men då får de hålla roboten i koppel.

 

 

 


And when I have gone, are you alone?

2010-02-06 / 13:33:52
En helt vanlig dag1 kommentarer
Har ni också haft den där tanken att tänk om de gjorde en TV-serie, också fick ni huvudrollen i den? Hade jag haft en TV-serie så tror jag att det hade varit nån slags komediserie, för jag bara klantar mig och skämmer ut mig stup i kvarten. Så häromdagen när jag satt och lyssnade på musik, och låten nedanför spelades upp, så slog det mig att början av låten nog hade blivit vinjettmusiken till den serien. Fyndig inledning, och den hade ju passat perfekt till en komedi, inte sant? Sen att resten av låten är sjukt bra, det har ju gjort att jag börjat tycka om den riktigt mycket, och längtar ännu mer till sommaren nu. Iallafall lyssna på den, och se om introt passat till en komediserie och om resten av låten får er att längta till sommaren som den får mig att göra. Enjoy!


Mitt hjärta kan gå i tusen bitar.

2010-02-01 / 21:52:09
I mina öron3 kommentarer
Kommer ni precis som jag ihåg när man tittade på Eva & Adam - Fyra födelsedagar och ett fiasko? Det var min favoritfilm när jag var mindre, och jag brukade alltid sno den från min systers rum när hon var i skolan. Sen satt jag i sängen, under täcket och tittade på den på låg volym. Så att min syster inte skulle storma rummet och upptäcka allting när hon väl kommit hem. Vid samma tidpunkt som detta så sjöng alla på "Jag vill vara din Margaretha", det fanns till och med folk som gjorde dansen till den på skolgården. Förutom den låten så var även denna en av låtarna som sjöngs av Eva och Petra i filmen, och nu har Maia Hirasawa gjort en fin tolkning utav den. Verkligen värd att lyssna på, och jag måste bara säga att Maia har en fantastisk röst!

Maia Hirasawa - Tusen bitar