Brickroad | En rätt finurlig blogg.

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det nämligen pappas födelsedag. Ett fyrfaldigt leve och en massa hurra åt honom. Så på lunchen kilade jag iväg och köpte världens finaste present som jag finurlat på ett tag. Jag hoppas att han kommer att gilla den precis lika mycket som jag gör. Om inte får han passa sig att jag inte tjyvar tillbaka den. Vad som finns i paketet hade jag tänkt visa lite senare!

I fredags var jag inbjuden på 37-årsfest hos bästa Rebecca. Hon och Erika firade sina födelsedagar tillsammans (19+18) och slog på stort med tårtkalas, grillat och annat mys. Perfekta dagen för invigningen av min nya gröna klänning och för användning av de finaste skorna i skohyllan. Har nog aldrig ätit så pass mycket under en och samma kväll som jag gjorde i fredags, så det var en galet mätt och nöjd tjej som sedan tog tåget hem runt tolvtiden efter att ha sörplat massvis av bål och smaskat i sig tårta för hela slanten. Summan av kardemumman, en galet bra kväll helt enkelt!

Ägnar kvällen åt att försöka knåpa ihop en någorlunda tjusig Impresspresentation som jag hade tänkt använda vid min samhällsredovisning imorgon. På Spotify går låten som ni hittar genom att klicka på bilden på högvarv. Repeat, efter repeat, efter repeat. Det är någonting speciellt med den där Erik Hassle alltså.

Igår tipsade ju jag er om att börja följa mig på Instagram där jag är hundra gånger mer aktiv än här i bloggen, men jag kan ändå inte hålla fingrarna ifrån att skriva här. Så har ni ingen lust att plocka fram mobiltelefonen så kan jag upplysa er om att jag idag hunnit med att både bli med byxor (ni läste inte fel - tjejen som ytterst sällan går klädd i annat än kjol och klänning har faktiskt införskaffat sig ett par jeans), få ett panikanfall över att jag förlagt min mobiltelefon och ätit årets första mjukglass. En helt okej lördag med andra ord! Och glöm nu inte bort Instagram där jag hittas under Finurligt.

Igår började skolan igen och nu har berget av prov och uppgifter sakta men säkert börjat bli högre igen, så bloggen lär troligtvis inte vara prio ett nu heller. Men är ni ändå nyfikna på vad jag gör om dagarna så har jag faktiskt blivit med Instagram. Där heter jag minsann Finurligt.

Hej hallå! Nu har det snart gått en vecka utav påsklovet och jag har det helt finemang. Har blivit med Macbook (och är helt förälskad), äter lite för mycket svartvinbärssmakande Läkerol och har det bara allmänt göttigt. Ikväll kommer Amanda och Emma hit för filmkväll, så nu borde jag se till att röja undan lite här i rummet. Vill ju inte att mina kära vänner ska drunkna bland mina klädhögar som ligger utspridda lite varstans på golvet.

Helg och äntligen lov. Detta firades genom att jag skrev klart min summering till mitt seminarium i engelska och sedan blev det lite muffinsbakande också. Jag som trott att jag var helt galet trött på muffins hade tydligen helt fel. Ih, får se till att passa mig så att jag inte äter upp allihopa.

Ni vet när man sitter på en jätteseg lektion och bara vill dö en smula? Ungefär i det läget befann jag mig när jag hittade detta guldkorn bland nyheterna på Spotify i torsdags. Thomas Stenström har aldrig gjort mig besviken förr och han gjorde det inte nu heller. Jag fullkomligt älskar denna låten. Lär gå på repeat under hela lovet känner jag på mig (kanske till och med hela våren).

Jag struntar i de där stora sakerna, helheterna. Det är de små tingen jag vill åt. De där som egentligen är helt obetydliga, men som man ändå vill hålla hårt och krampaktigt fast vid. De där små sakerna man vill minnas. Bara jag får uppleva någonting sådant är jag nöjd. Sen kan allting annat få bli hur fel som helst. Det rör mig inte ryggen. Och förresten så längtar jag som en tok tills sommaren, ville bara få det sagt.

Egentligen är inte jag så jättemycket för accessoarer. Utav någon konstigt anledning tycker jag att det är så krångligt och klumpigt att springa runt med halsband, armband och ringar. Men på sistone så har jag verkligen blivit helt beroende utav små söta accessoarer. Helst ska de vara guldiga, enkla och formade som små djur. Uggleringar och små kaniner i öronen är bara ett par favoriter, så därför blev jag inte riktigt förvånad när jag föll pladask för detta fina halsbandet tidigare idag. Nu kan det lilla guldiga eiffeltornet jag haft runt halsen en triljard gånger detta året få ta en välbehövlig paus tycker jag. Jag har ju trots allt hittat en värdig efterföljare!

Godnatt.